Och så hem igen

Klockan säger kvart i fyra, termometern visar 28°c, tåget till flygplatsen går om knappa två timmar och det är alldeles för mycket packning på min säng i relation till hur mycket som redan trängts ned i väskan. Det har shoppats kamera och objektiv och en massa massa kläder. Några bilder blir det inte dock. Dels för att jag inte hittat så mycket kul de sista dagarna, dels för att alla sladdar redan är nedpackade.

Om ett drygt dygn sätter de tre samurajerna ned sina fötter på svensk mark igen. Det ska bli skönt.

Tillbaka i civilisationen

Att tågluffa i Japan är ingen lek. Ibland är tågen flera sekunder försenade. Ibland får man gå flera meter (i värmen) innan man hittar en läskautomat. Och ibland förstår inte infödingarna engelska. Då får man peka på bilderna i menyn så de förstår vad man vill beställa. Men nu är vi i alla fall tillbaka i Tokyo. Såhär kommer det bilder enmasse. Eller en del i alla fall (fotokredd till Mario som tagit alla bilder då jag fortfarande inte kunnat bestämma mig för om, hur och vilken kamera jag ska ersätta den gamla blöta med).


Middagsdags.


Varje sommar arrangeras det en stor basebollturnering för alla gymnasieskolor i Japan. Det börjar lokalt och så undan för undan blir det bara några lag kvar. Vinnarna grymtar och förlorarna gråter bittert. Här har ett lag precis åkt ut och hejarklacken framför deras ramsa för sista gången innan de alla förenas i tårarnas och nederlagets ljuva smärta. Det hela är mycket japanskt.

Trainshopping

Fjärrkontrollen till luftkonditioneringen. Frågan är bara om det är sprutan, pilen, stjärnan eller tuppen jag ska trycka på för att få det svalare.


Det har tillbringats mycket tid på tåg. På en del tåg kunde man shoppa i fina kataloger. Med anledning av detta presenteras stolt "Trainshopping Best 2!"

På andra plats:

En portabel analrengörare (för grävllingar?).


På första plats:

Skrikkrukan! Komplett med instruktion om hur du skriker ut din frustration på lämpligt vis. Krukans unika konstruktion absorberar allt ljud och kapslar in det i väggarna. Så du lugnt kan skrika på utan att någon hör dig.


På besök i ninjabyn Iga. Där ninjakonsten hålls vid liv och ninjatradidionen förs vidare från generation till generation. Med små modifieringar.


I Ise bodde vi hos en gammal tant i ett stort öde hus. Det skulle föreställa ett hostel men ingen annan var där än vi. I dammen utanför låg en stor guldfisk. Död. Och så spindlar stora som handflator i handfatet. Det var happy times, men inte så mycket sömn. Hellre trött än död, liksom.

Dagen efter imorgon (mera skyltar)

Hisspoesi på ett seriemördarhotell i Osaka.



Vilka är de? Hur ser de ut? Och vad gör de egentligen i centret?



Se upp.



Är det bara jag som finner formuleringen poetisk/skrämmande?



Vill man få en riktigt schysst bönsallad med rå lök i Nara, då är det hit man ska gå.



En bra deal.



Seriöst läskig unge (spana in skorna).



Och nåde den som inte följer instruktionerna.

Tofu illusion

Är du på Ninja-restaurang i Kyoto, beställ inte maträtter med allt för kreativa namn...


...då kan det gå såhär. "Lobster metamorphosis, tofu illusion" visade sig vara en klump tofu med hummersmak. Vilket faktiskt var mycket äckligare i verkligheten än vad bilden antyder.



På "museum of comedy and performing arts" i Osaka. Vi var de enda besökarna.


För att vara ett land så totalt lyckligt ovetandes om allt vad genusproblematik heter lyckas Japan ändå vara rätt queer ibland. Jag menar, försök sätta en stämpel på den här grabben/grabbinnan.


På väg uppför Miyajimas sluttningar träffade vi på en daggmask stor som en mindre snok. Sen kom en glad amerikansk man som hejade glatt på oss och med osviklig precision stampade rätt på orm-masken. Amerikamannen stampade med största säkerhet inte med flit men i just det finns det nån sorts symbolik tycker jag (det som var kvar av masken hjälptes bort från stigen med en pinne.)

En kameras död (liten uppdatering)

Såhär var det. Kyoto. Regn. Mycket regn. Och en kamera som aldrig mera riktigt vaknade till liv igen (och så nåt världskulturarv i guld nånstans där i bakgrunden). Nu fotas det med Marios kamera istället, men han hade glömt sin sladd till datorn så, jaja, en bild blir det i alla fall idag. Lite i efterskott.

Det sags att ovan molnen...

Det blir lite ont om bilder. Detta av tva anledningar. Dels verkar japaner skota all elektronisk korrespondans via mobil, vilket gor det lite svart att hitta exempelvis wi-fi eller internetfik. Dels oppnade sig skyarna for oss i forrgar nar vi skulle kolla pa tempel i Kyoto. Min kamera och Marios mobil blev blota och ledsna. Jag tar det som ett tecken pa att jag ska kopa en ny kamera. Men som sagt. Tills dess blir det lite skralt med bilder.

This is not a pipe

Vilken röd linje sa du?


Sommarens biohit.


En skylt som väcker fler frågor än den besvarar.


Två sekunder efter detta foto togs fick jag till en alldeles riktig eldboll.


Det är så fint med japaner, de har en respekt för sitt kulturella arv som vi i sverige helt saknar.


Det lagas okonomiyaki.


Med Yuri.


Och som vanligt har texten på förpackningen ingenting att göra med produkten. Men om man blir förvirrad ger i alla fall frukten på bilden en hint om användningsområdet.


Nu drar vi ut och luffar runt med dessa. De glänser och har fler stämplar i sig än ett Uzbekiskt visum. Om det vill sig kommer det fler bilder allteftersom. Nästa anhalt: Kyoto!

Morgon-tv och nattsång

En sober vinjett, brådskande nyhetsrubriker, seriösa programledare...
..och en gigantiskt gul tuppamöba i plysch. Välkommen till japansk morgon-tv.


Föreställningen "This is Cat" på en liten teater i Shimo-Kitazawa. Mannen näst längst till vänster klädde ut sig till Avatar i blå kroppsstrumpa och juckade mot publiken medan han skämtade om "3D", han längst till vänster utgav sig för att vara Susan Boyle och det hela avslutades med ett extranummer där en person skulle byta kalsonger i slow motion samtidigt som publiken skulle vifta med kexpaket (som de fått i entrén) och "we are the world" spelades i högtalarna. Lars Ring skulle älskat det. Kanske.


Karaoke.


Robotarna såldes i tjugopack och egentligen är nog meningen att man ska bygga små torn av dem. Någon före oss på "Kiddyland" hade dock varit lite mer kreativ i sitt ingenjörskap.

I saw the sign, and it opened up my eyes

En copyrighter som inte ville krångla till det för sig.


Hamadi i väntan på matchen som hela Tokyo pratar om.


Ja, det är öppet mål jag vet, men jag kunde inte motstå.


Sista tåget hem gick 23.03. Och första tåget hem går 06.45 imorgon bitti. De tre samurajerna - Tokyos lokaltrafik: 0-1.


På litet besök utanför gamla skolan. Den hade sommarlov. Men skylten utanför var kvar.


Mario ser ljuset i Shimo-Kitazawa.

First day in town

På plats i Shibuya finner vi vad som förmodligen är världens största H&M. Det blågula hjärtat bankar lite extra.


På det här love hotellet kan man inte bara låna utklädningskläder, de har även ett Nintendo Wii. Hamadi anar conflict of interests.


Det är val på gång.


Vem skulle du rösta på?


Hmm...


...han i mitten har ju faktiskt gått ned 40kilo. Han får det bli.


Sushi?


Det ena är en porrbutik. Det andra en djuraffär. Men vilken är vilken?


När skymningen faller vaktar Dole-mannen över folket.


Middag i Shimo-Kitazawa med tillhörande språklektion.


Vid Inokashira-linjens plattform i Shibuya finns inte bara en handikapptoalett. Det finns även ett litet rum för barnterapi.


Den här mannen säger att de här nudlarna är de godaste. Bara så du vet.


Hamadi lägger alla äggen i samma korg.


David: Sex liter sprit för bara 1748 yen!
Mario: Mm, fast det är bara 25%-igt.
David: Fast om du dricker allt blir du nog full i alla fall.
Mario: Sant.